Professionellt utrymme – Administrations-monstret II

Jag har fått en hel del reaktioner på det tidigare inlägget härom administrationsmonstret. Många håller i princip med mig men vill diskutera orsakerna till den ökade administrationen inom statlig och kommunal förvaltning. Skurken framförallt heter för många NPM för andra teknikförändringar. Jag undrar dock om debatten kommer så mycket längre genom en diskussion om orsakerna.

Problemen är de flesta överens om, ökad administration och minskat beslutsutrymme för den enskilde tjänstemannen, vilket inta alls har lett till ökad effektivitet och högre kvalitet som brukar vara argumentet för olika administrativa centraliseringar.

Det är när man kommer till vad som går att göra åt sakernas tillstånd som det blir relativt tyst. Det talas allmänt om att stärka professionerna, låta proffsen på administration sköta administrationen och specialisterna ägna sig åt sina professioner. Jag tror att detta är allt för oprecist och inte anger mer än en riktning.

I slutet av förra året kom en bok på svenska i ämnet, Administrationssamhället av Forssell och Ivarsson Westerberg. En hygglig genomgång av problemet men när det kommer till lösningar blir den aningen blek. Samma blekhet som också karaktäriserar Governing the Embedded State av Jacobsson, Pierre och Sundström, när det kommer till lösningar. Boken har fått uppmärksamhet genom exempelvis ett frukostseminarium hos ESV. Den lösning författarna förordar är att i princip bygga om hela staten i enlighet med deras schema.

De flesta lösningsförslagen innehåller en komponent, att få de gamla tjänstemannaidealen åter. Vad man då relaterar till är en modell för statlig och kommunal förvaltning, inkluderande Polisen, där tjänstemannen beredde, preciserade, genomförde och följde upp ärenden. Tjänstemannen har då, som man utrycker saken, ”byråkratisk diskretion”. Det vil säga ett eget professionellt område inom vilket denne har frihet att handla och besluta. Systemet är meritokratiskt. Det är på grund av sina meriter som tjänstemannen tillsätts och därmed finns en garanti för att tjänstemannen kan hantera sitt professionella utrymme väl. NPM-systemet å andra sidan grundar sig på att förvaltningen ska vara granskningsbar, mätbar, vilket man menar leder till större effektivitet. Vad detta lett till menar kritikerna är att demokratiska värden, rättsäkerhets- och professionsvärden minskat till förmån för mätbara värden som ekonomi, frekvens, mängd etc.

Tydligt illusteras denna konflikt mellan två olika modeller när det gäller den så kallade ”pinnjakten”, inom Polisen. När kontroller och ingripanden sker utifrån att uppnå uppställda mål. En kontroll eller ett ingripande sker då inte utifrån tjänstemännens, polisernas, bedömningar utan utifrån försök till styrning och mätbarkontroll.

Inom Nederländska polisen pågår för tillfället en diskussion om professionellt utrymme, professionell space, på engelska. Grundfrågan är hur man går från ett NPM-system tillbaka till ett system med mer utrymme för den enskilde tjänstemannen, polisen, att på eget ansvar fatta beslut. Ja, i många europeiska länder pågår denna diskussion. Den är lite på modet.

Men vad skapar då ett sådant professionellt utrymme för enskilda tjänstemän? Jag skulle säga att det är tre tydliga delar som skapar ett sådant område. Först och främst formella regler, regler som exempelvis anger var gränserna legalt går för tjänstemannens beslutsfattande. För det andra är det informella begränsningar, det vi i dagligt tal just benämner som ideal, mentalitet, och som handlar om yrkesetik, mognad och professionalism. För det tredje är det infrastruktur, främst då i mycket konkret betydelse, fysisk sådan i förhållande till teknik, utrustning, byggnader med mera. De här tre delarna samverkar och de måste finnas där för att återskapa det professionella utrymmet.

Ett ”restaureringsprojekt” för professionellt utrymme borde därför börja med en analys av de formella reglerna och först när de är utredda kan man gå vidare. Analysen måste ske konkret område för område.

Det gäller också att inse att organisation, management, bara är tjänande i förhållande till vad som skapar ramen för det professionella området, inte bestämmande. Inom ramen för omorganisationen av Polisen, som nu sker, kommer förändringen därför inte kunna ske.

En fördel när det gäller polisen, i diskussionen om professionellt utrymme, är att mycket av de formella reglerna som skapar möjlighet för ett sådant utrymme är intakta, framförallt då i polislagen och polisförordningen. Vad NPM gjort är att det har förvirrat och hindrat, vilket lett till att bland annat de informella begränsningarna urvattnats. Tama försök har sedan gjorts för att genom värdegrunder etc. bibehålla yrkesetik, mognad och professionalism. Tama för en värdegrund är i sig ingen solid grund att bygga något på.

Så därför, kom ihåg, varje gång någon nämner ordet värdegrund, är det dags att osäkra sin revolver!

Please like & share: