Nu bryter jag tillfälligt tystnaden

I förra veckan deltog jag i P1-morgon för att kommentera ett inslag om att Polisen fått bakläxa av Överklagandenämnden i många fall vad gäller chefsrekryteringar. Jag har varit bortrest och kommenterar detta först nu.

Till att börja med, vad är Statens överklagandenämnd, som är dess fullständiga namn? Det är en nämnd dit personer kan vändas sig för att överklaga vissa beslut som statliga myndigheter fattat. Framförallt rör det sim om överklaganden av anställningar. EU-domstolen uttalade i ett fall att de svenska överklagandena nämnder är att i väsentlig mening att likställa med domstolar. Så när en överklagande nämnd, det finns en också för högskolor och universitet, fattar ett beslut är det något som myndigheterna måste följa oavsett hur illa de tycker om beslutet.

Beslut av en myndighet ska vara sakligt grundade. Det gäller därför också anställningsbeslut. Där har man till och med reglerat frågan särskilt i en av våra grundlagar, regeringsformen, som säger att vad som ska vara vägledande vid beslut om anställningar är förtjänst och skicklighet.

Förtjänst är tidigare erfarenhet exempelvis genom tidigare anställningar. Skickligheten är sådant som utbildning, personliga egenskaper och andra kunskaper. Skickligheten ska sättas främst. Bedömningar ska vara helhetsbedömningar.

Helt avgörande för att en rekrytering ska kunna gå till på ett riktigt sätt är de kravprofiler som formuleras när anställningen utannonseras. Av dem ska det framgå vilken skicklighet och förtjänst som efterfrågas. Kraven ska vara formulerade så att det går att jämföra sökanden och göra sakliga bedömningar.

Det enskilt största fel som olika myndigheter gör och som leder till överklaganden är illa formulerade kravprofiler. Polisen är inget undantag här och de kravprofiler som använts vid de senaste årens chefsrekryteringar är ett gott exempel på detta. Exempelvis har man gjort det svårt för sig genom att i en och samma mening blanda förtjänst och skicklighet, ”minst ett års erfarenhet som arbetsledare”, ”minst ett års erfarenhet av att driva och leda komplexa organisationer …”.

Dessutom har skicklighetskraven varit så luddigt formulerade att de svårligen går att mäta och göra sakliga bedömningar utifrån: ”erfarenhet av att leda förändrings- och utvecklingsarbeten” eller ”erfarenhet av att leda andra mot uppsatta mål och resultat”.

De två mest skarpa åtgärderna som Överklagandenämnden kan vidta är att återförvisa eller att undanröja. Det senare är det mest ingripanden. Då säger nämnden helt sonika att den undanröjer anställningen av personen A och att personen B ska anställas istället. Vid återförvisning vill man oftast att bedömningen ska göras om så att alla sökande får samma chans att visa vad de går för. I fallet med Polisens chefsrekryteringar har det då oftast handlat om att personer slagits ut på ett tidigt stadium efter några tester och deras meriter har aldrig prövats.

Hur har då Polisens reagerat på Överklagandenämndens beslut? Något märkligt måste jag säga. HR-direktören har vid några tillfällen sagt att med tanke på hur många rekryteringar det rör sig om är det inte så många fall de fått bakläxa på. Men det stämmer inte. Det är ovanligt många fall som man fått bakläxa på om man går tillbaka och ser på Överklagandenämndens statistik. Det man måste förstå är att de fall som går till Överklagandenämnden bara är toppen på ett isberg. De flesta överklagar inte besluten även om de hade kunnat få rätt.

Men det kanske mest märkliga uttalandet från Polisens HR-avdelning är detta:

Vi går nu igenom nämndens beslut om överklagandeärendena och hur vi principiellt ska hantera att besluten inte i alla delar är tydliga. Vi kan konstatera att nämnden i vissa ärenden inte var enig och att det inte lämnats skäl för besluten.

Inte i alla delar tydliga? Återförvisning är återförvisning och undanröjande är undanröjande. Tydligare en så kan det inte bli. Och som sagt, Överklagandenämnden är att betrakta som en domstol. Det är därmed inte upp till Polismyndigheten att recensera besluten. En domstols beslut följer man, punkt slut.

För det finns en principiellt viktig fråga här. Polisen brukar själva ibland beklaga att respekten för Polisen minskat, att många inte ser en polismans anvisning som något man ska följa utan mer som ett diskussionsinlägg.

Det är likadant med Överklagandenämnden beslut, de är inga diskussionsunderlag som man kan diskutera hur man ”principiellt ska hantera”. Det är bara att följa dem.

(Skrivet och publicerat ombord på S/S Rotterdam)

Please like & share: