HR herre på täppan

Warning: Undefined array key "sfsi_rectfb" in /customers/0/e/1/polisprofessorn.se/httpd.www/wp-content/plugins/ultimate-social-media-icons/libs/controllers/sfsiocns_OnPosts.php on line 219

Jag har skrivit en artikel på Dagens Juridik, ”Heter rikspolischefen Kajsa …”. Den nämnda Kajsa är HR-direktören Kajsa Möller vid Polisen.

http://www.dagensjuridik.se/2015/03/den-nya-rikspolischefen-heter-kajsa

Jag skriver:

Allt oftare hör jag repliker som denna från frustrerade polisanställda: ”Rikspolischefen heter inte Dan, hon heter Kajsa!”

Vidare:

Vilka leder utvecklingen av olika verksamheter i dagens samhälle? I början av 1900-talet var juristerna hjältarna, sedan övertog ingenjörerna ledartröjan och efter dem blev det ekonomernas tid. Men ekonomernas dominans är över, ingen litar på dem längre. Mitt svar är i stället att det är HR-folket som intagit tronen och leder utvecklingen.”

Vad jag granskar i artikeln är det Kajsa Möller sägs vara expert på, utvecklings- och förändringsledning. En slutsats jag dra efter att ha granskat den vetenskapliga grunden för förändringsledningsfilosofin är:

Läser man den utmärkta akademiska tidskriften Journal of Management Change kan man se att det inte finns några belägg för att de använda strategierna skulle vara framgångsrika. Den lilla empiri som finns visar att 70 procent av alla förändringsprogram misslyckas.”

Vidare:

”70 procent av alla förändringsprocesser misslyckas alltså och By’s citerade ord ovan var hårda. På svenska: ”att det finns en brist på välgrundade ramverk för hur förändringsledning ska gå till, vad som istället finns att tillgå, för akademiker och praktiker, är en stor variation av motsägelsefulla och förvirrande teorier och angreppssätt.”

Och:

Jag är rädd för att det just är en av dessa icke evidensbaserade metoder som svensk Polis anammat. När ni nästa gång hör någon använda ordet ”nyläge” vet ni att detta för svenska språket styggeliga ord troligen härstammar från någon som tagit förändringsledning till sin religion.

 

Please like & share:

Underminering av lokalsamhället

Warning: Undefined array key "sfsi_rectfb" in /customers/0/e/1/polisprofessorn.se/httpd.www/wp-content/plugins/ultimate-social-media-icons/libs/controllers/sfsiocns_OnPosts.php on line 219

Sverige ä rett enfrågeland. Just nu är det hatbrott som är i fokus. Organiserad brottslighet verkar helt bortglömt. Ja, nästa accepterat på så vis att sällan någon reagerar över skjutningar med dödlig utgång.

I detta korta videoklipp ser vi professor Pieter Tops, Tilburg universitet. Han bedriver ett forskningsprojekt om på vilket sätt organiserad brottslighet underminerar lokalsamhället. I klippet nämner han en summa, 800 000 miljoner euro. Det är den summa som produktionen av cannabis omsätter i endast hans hemstad, Tilburg. 2500 människor beräknas bara i denna lilla stad vara sysselsatta med produktionen.

Tops studerar i sin forskning vad som händer i lokalsamhället när dessa summor genereras från kriminell verksamhet. Jag ska senare återkomma med fler rapporter från detta projekt.

Please like & share:

Professionellt utrymme – Administrations-monstret II

Warning: Undefined array key "sfsi_rectfb" in /customers/0/e/1/polisprofessorn.se/httpd.www/wp-content/plugins/ultimate-social-media-icons/libs/controllers/sfsiocns_OnPosts.php on line 219

Jag har fått en hel del reaktioner på det tidigare inlägget härom administrationsmonstret. Många håller i princip med mig men vill diskutera orsakerna till den ökade administrationen inom statlig och kommunal förvaltning. Skurken framförallt heter för många NPM för andra teknikförändringar. Jag undrar dock om debatten kommer så mycket längre genom en diskussion om orsakerna.

Problemen är de flesta överens om, ökad administration och minskat beslutsutrymme för den enskilde tjänstemannen, vilket inta alls har lett till ökad effektivitet och högre kvalitet som brukar vara argumentet för olika administrativa centraliseringar.

Det är när man kommer till vad som går att göra åt sakernas tillstånd som det blir relativt tyst. Det talas allmänt om att stärka professionerna, låta proffsen på administration sköta administrationen och specialisterna ägna sig åt sina professioner. Jag tror att detta är allt för oprecist och inte anger mer än en riktning.

I slutet av förra året kom en bok på svenska i ämnet, Administrationssamhället av Forssell och Ivarsson Westerberg. En hygglig genomgång av problemet men när det kommer till lösningar blir den aningen blek. Samma blekhet som också karaktäriserar Governing the Embedded State av Jacobsson, Pierre och Sundström, när det kommer till lösningar. Boken har fått uppmärksamhet genom exempelvis ett frukostseminarium hos ESV. Den lösning författarna förordar är att i princip bygga om hela staten i enlighet med deras schema.

De flesta lösningsförslagen innehåller en komponent, att få de gamla tjänstemannaidealen åter. Vad man då relaterar till är en modell för statlig och kommunal förvaltning, inkluderande Polisen, där tjänstemannen beredde, preciserade, genomförde och följde upp ärenden. Tjänstemannen har då, som man utrycker saken, ”byråkratisk diskretion”. Det vil säga ett eget professionellt område inom vilket denne har frihet att handla och besluta. Systemet är meritokratiskt. Det är på grund av sina meriter som tjänstemannen tillsätts och därmed finns en garanti för att tjänstemannen kan hantera sitt professionella utrymme väl. NPM-systemet å andra sidan grundar sig på att förvaltningen ska vara granskningsbar, mätbar, vilket man menar leder till större effektivitet. Vad detta lett till menar kritikerna är att demokratiska värden, rättsäkerhets- och professionsvärden minskat till förmån för mätbara värden som ekonomi, frekvens, mängd etc.

Tydligt illusteras denna konflikt mellan två olika modeller när det gäller den så kallade ”pinnjakten”, inom Polisen. När kontroller och ingripanden sker utifrån att uppnå uppställda mål. En kontroll eller ett ingripande sker då inte utifrån tjänstemännens, polisernas, bedömningar utan utifrån försök till styrning och mätbarkontroll.

Inom Nederländska polisen pågår för tillfället en diskussion om professionellt utrymme, professionell space, på engelska. Grundfrågan är hur man går från ett NPM-system tillbaka till ett system med mer utrymme för den enskilde tjänstemannen, polisen, att på eget ansvar fatta beslut. Ja, i många europeiska länder pågår denna diskussion. Den är lite på modet.

Men vad skapar då ett sådant professionellt utrymme för enskilda tjänstemän? Jag skulle säga att det är tre tydliga delar som skapar ett sådant område. Först och främst formella regler, regler som exempelvis anger var gränserna legalt går för tjänstemannens beslutsfattande. För det andra är det informella begränsningar, det vi i dagligt tal just benämner som ideal, mentalitet, och som handlar om yrkesetik, mognad och professionalism. För det tredje är det infrastruktur, främst då i mycket konkret betydelse, fysisk sådan i förhållande till teknik, utrustning, byggnader med mera. De här tre delarna samverkar och de måste finnas där för att återskapa det professionella utrymmet.

Ett ”restaureringsprojekt” för professionellt utrymme borde därför börja med en analys av de formella reglerna och först när de är utredda kan man gå vidare. Analysen måste ske konkret område för område.

Det gäller också att inse att organisation, management, bara är tjänande i förhållande till vad som skapar ramen för det professionella området, inte bestämmande. Inom ramen för omorganisationen av Polisen, som nu sker, kommer förändringen därför inte kunna ske.

En fördel när det gäller polisen, i diskussionen om professionellt utrymme, är att mycket av de formella reglerna som skapar möjlighet för ett sådant utrymme är intakta, framförallt då i polislagen och polisförordningen. Vad NPM gjort är att det har förvirrat och hindrat, vilket lett till att bland annat de informella begränsningarna urvattnats. Tama försök har sedan gjorts för att genom värdegrunder etc. bibehålla yrkesetik, mognad och professionalism. Tama för en värdegrund är i sig ingen solid grund att bygga något på.

Så därför, kom ihåg, varje gång någon nämner ordet värdegrund, är det dags att osäkra sin revolver!

Please like & share:

Rikspolischefen och språket

Warning: Undefined array key "sfsi_rectfb" in /customers/0/e/1/polisprofessorn.se/httpd.www/wp-content/plugins/ultimate-social-media-icons/libs/controllers/sfsiocns_OnPosts.php on line 219

I min julklapp till Dan Eliasson, som redovisades här på denna sida, skrev jag så här:

När det gäller kommunikationen är huvudfrågan, vad är en rikspolischef för något? Är vederbörande förutom chef för myndigheten också en hela landets polisiära ledare? Inom försvaret vet alla sedan länge vad en ÖB är. Särskilt gäller det i den operativa delen. Det finns en nomenklatur för kommunikation. Vad som behövs inom Polisen är nya regler för rikspolischefens kommunikation och hur de förhåller sig till underlydande chefer och stabsfunktionärer. Det här är ingen småsak eftersom det nu upprättas en helt nytt stabs- och linjeförhållande inom Polisens operativa del.”

Det finns några saker som inträffat under senare tid som gjort att jag börjat fundera på vilket språk rikspolischefen använder och vilka konsekvenser det kan få. Tyvärr, än hur mycket man vill bortse från det, Polisen är många gånger en befälsorganisation. Det jag kommer att resonera kring nedan är skillnaden mellan juridiskt språk, managementspråk, politiskt språk och polisspråk.

Exempel nummer 1. Dan Eliasson veckobrev 6 februari 2015, han skriver bland annat så här:

I onsdags var jag i Malmö. Vi diskuterade bland annat en planerad demonstration i Malmö den 9 februari. Bakom demonstrationen står Pegida, en rörelse som spridit sig från Tyskland och som är emot vad de kallar islamiseringen av samhället. Den här typen av demonstrationer blir ofta stökiga. Men jag fick ett mycket gott intryck av hur vi förbereder oss både för att stävja eventuella ordningsstörningar och för att värna det fria ordet.

Det är det i fetstil som jag reagerat på. Vad högste chefen för myndigheten här säger är att han är nöjd med förberedelsearbetet inför Pegida-demonstrationen. Tänk om den hade gått åt skogen? Eller om det långt senare framkommer saker som inte är så bra? Rikspolischefen har ju redan givit sin välsignelse. Intrycket var att förberedelserna var goda. Vad ska han säga om insatsen vid Pegida-demonstrationen om den senare blir ett ärende där han som högste chef måste agera? Vad Dan Eliasson till stor del använder sig av i veckobreven är managementspråk. Uttalanden som det ovan fungerar som en klapp på axeln. ”Bra jobbat”, ”fortsätt så där”. Det går väl an, men inte om man ska prata om enskilda ärenden. Då gäller juridiska språk, eller kanske ännu bättre, att tiga.

Exempel 2.

Det andra exemplet är från rikspolischefens DN-debattartikel och de pressmeddelanden som skickades ut och lades ut på Polisens hemsida om brott som hotar grundläggande fri- och rättigheter. Där sägs följande.

En viktig signal är att polisen tar ett samlat grepp kring brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheter som rör vårt öppna samhälle. Hatbrott i alla former, hot mot förtroendevalda, hot mot medieredaktioner och liknande brott ska hanteras som en helhet i ett större sammanhang.”

Vidare sägs också:

”Polisens arbete mot brottslighet som hotar grundläggande fri- och rättigheter ska förstärkas.”

En viktig uppgift för politiken är att vara policyskapande. Det som utmärker en policy är att den är öppet formulerad och att den anger en riktning, ett mål. ”Växthusgaserna ska minska”, ”Sverige ska vara narkotikafritt”, är exempel på policyer. De kan leda till lagstiftning eller uppdrag till myndigheter. Men en policys främsta uppgift är att ge uttryck för en viljeinriktning. Många gånger när en policy formuleras av politiken är målet därmed uppnått. Man lämnar frågan och går vidare. Juridiskt har inte en policy några rättsverkningar, brukar vi jurister säga.

När det fanns 21 polismyndigheter och RPS liknade rikspolischefen många gånger en politiker. Han formulera sig ofta policyliknande. Ett typiskt förfaringssätt var att en fråga, exempelvis på politiskt initiativ, uppmärksammades. Rikspolischefen tillsatte då en styrgrupp och några arbetsgrupper som fick arbeta med frågan och lägga fram ett förslag. Det hela kunde, i bästa fall, leda till en föreskrift men många gånger hände just inte mycket mer än att resultatet av utredningsmödan redovisades i en rapport med olika rekommendationer i. Vägen från RPS till operativ verklighet var lång och inte direkt.

Vad som nu har hänt är att rikspolischefen har ansvar för helheten, även det operativa. Det han säger kommer därför ständigt att omtolkas polisiärt, till polisspråk. Det kommer att omsättas inom ordningsverksamheten, i den brottsutredande verksamheten, när det gäller att ge allmänheten hjälp och stöd och så vidare i allt vad gäller polisens alla uppgifter. De flesta policyorden från rikspolischefens mun kommer dock att bli fullständigt obegripliga ute i verksamheten. För de saknar polisiär mening. Citaten ovan hör till den kategorin. Så även sådant som den operativ information som gick till polisen i hela landet i början av januari att ”skärpa tillsynen och vaksamheten över religiösa byggnader”. (Efter händelserna i Paris har detta sedan skärpts från tillsyn till bevakning, vilket inte gjorde saken enklare att omsätta i polispraktik.)

Hur ska då rikspolischefen hantera det nya? Ja, om han har, som han själv uttryckt saken, fått nya polisära muskler, måste han ta konsekvenserna av det. Vill han göra något åt brott som kränker grundläggande fri- och rättigheter räcker det inte som för tidigare rikspolischefer att vara ”policyskapande”, tillsätta en styrgrupp, skapa några enheter etc. Han måste innan han släpper ut sina idéer också ha egna idéer om och åtminstone början till lösningar som anknyter till polisens uppgifter: Vad innebär det föreslagna för ordningsverksamheten, vad innebär det för att utreda och beivra brott etc.? Vad gör vi redan och vad är det nya? Vad innebär det polisiärt om jag säger detta?

Kort sagt rikspolischefen måste börja tänka, tala och agera som en polischef. Vakta sin tunga vad gäller management- och politiskt språk. Se att inte allt går ut på att ”ge signaler”, ”ta större plats i dialogen”. Låta den slumrande juristen inom honom vakna. För att den sover är tydligt när man kan skriva så här i DN och på Polisens hemsida:

”En gemensam definition av hatbrott har tagits fram i samverkan med Brottsförebyggande rådet och åklagarmyndigheten.”

Som tur är definieras vad som är ett brott fortfarande i lag och inte av Brå med flera. För det tokiga blir om poliser på fältet börja tro att det som sägs i citat som dessa är sant, eftersom rikspolischefen har sagt det, att verkligen Brå med flera har en ny definition av vad ett hatbrott är.

Avslutningsvis: Dan Eliasson, för att uttrycka det enkelt, du måste bli mer sheriff och mycket mindre politiker! I annat fall kan det här gå riktigt illa.

Please like & share: