Rikspolischefen och språket

I min julklapp till Dan Eliasson, som redovisades här på denna sida, skrev jag så här:

När det gäller kommunikationen är huvudfrågan, vad är en rikspolischef för något? Är vederbörande förutom chef för myndigheten också en hela landets polisiära ledare? Inom försvaret vet alla sedan länge vad en ÖB är. Särskilt gäller det i den operativa delen. Det finns en nomenklatur för kommunikation. Vad som behövs inom Polisen är nya regler för rikspolischefens kommunikation och hur de förhåller sig till underlydande chefer och stabsfunktionärer. Det här är ingen småsak eftersom det nu upprättas en helt nytt stabs- och linjeförhållande inom Polisens operativa del.”

Det finns några saker som inträffat under senare tid som gjort att jag börjat fundera på vilket språk rikspolischefen använder och vilka konsekvenser det kan få. Tyvärr, än hur mycket man vill bortse från det, Polisen är många gånger en befälsorganisation. Det jag kommer att resonera kring nedan är skillnaden mellan juridiskt språk, managementspråk, politiskt språk och polisspråk.

Exempel nummer 1. Dan Eliasson veckobrev 6 februari 2015, han skriver bland annat så här:

I onsdags var jag i Malmö. Vi diskuterade bland annat en planerad demonstration i Malmö den 9 februari. Bakom demonstrationen står Pegida, en rörelse som spridit sig från Tyskland och som är emot vad de kallar islamiseringen av samhället. Den här typen av demonstrationer blir ofta stökiga. Men jag fick ett mycket gott intryck av hur vi förbereder oss både för att stävja eventuella ordningsstörningar och för att värna det fria ordet.

Det är det i fetstil som jag reagerat på. Vad högste chefen för myndigheten här säger är att han är nöjd med förberedelsearbetet inför Pegida-demonstrationen. Tänk om den hade gått åt skogen? Eller om det långt senare framkommer saker som inte är så bra? Rikspolischefen har ju redan givit sin välsignelse. Intrycket var att förberedelserna var goda. Vad ska han säga om insatsen vid Pegida-demonstrationen om den senare blir ett ärende där han som högste chef måste agera? Vad Dan Eliasson till stor del använder sig av i veckobreven är managementspråk. Uttalanden som det ovan fungerar som en klapp på axeln. ”Bra jobbat”, ”fortsätt så där”. Det går väl an, men inte om man ska prata om enskilda ärenden. Då gäller juridiska språk, eller kanske ännu bättre, att tiga.

Exempel 2.

Det andra exemplet är från rikspolischefens DN-debattartikel och de pressmeddelanden som skickades ut och lades ut på Polisens hemsida om brott som hotar grundläggande fri- och rättigheter. Där sägs följande.

En viktig signal är att polisen tar ett samlat grepp kring brott som hotar de grundläggande fri- och rättigheter som rör vårt öppna samhälle. Hatbrott i alla former, hot mot förtroendevalda, hot mot medieredaktioner och liknande brott ska hanteras som en helhet i ett större sammanhang.”

Vidare sägs också:

”Polisens arbete mot brottslighet som hotar grundläggande fri- och rättigheter ska förstärkas.”

En viktig uppgift för politiken är att vara policyskapande. Det som utmärker en policy är att den är öppet formulerad och att den anger en riktning, ett mål. ”Växthusgaserna ska minska”, ”Sverige ska vara narkotikafritt”, är exempel på policyer. De kan leda till lagstiftning eller uppdrag till myndigheter. Men en policys främsta uppgift är att ge uttryck för en viljeinriktning. Många gånger när en policy formuleras av politiken är målet därmed uppnått. Man lämnar frågan och går vidare. Juridiskt har inte en policy några rättsverkningar, brukar vi jurister säga.

När det fanns 21 polismyndigheter och RPS liknade rikspolischefen många gånger en politiker. Han formulera sig ofta policyliknande. Ett typiskt förfaringssätt var att en fråga, exempelvis på politiskt initiativ, uppmärksammades. Rikspolischefen tillsatte då en styrgrupp och några arbetsgrupper som fick arbeta med frågan och lägga fram ett förslag. Det hela kunde, i bästa fall, leda till en föreskrift men många gånger hände just inte mycket mer än att resultatet av utredningsmödan redovisades i en rapport med olika rekommendationer i. Vägen från RPS till operativ verklighet var lång och inte direkt.

Vad som nu har hänt är att rikspolischefen har ansvar för helheten, även det operativa. Det han säger kommer därför ständigt att omtolkas polisiärt, till polisspråk. Det kommer att omsättas inom ordningsverksamheten, i den brottsutredande verksamheten, när det gäller att ge allmänheten hjälp och stöd och så vidare i allt vad gäller polisens alla uppgifter. De flesta policyorden från rikspolischefens mun kommer dock att bli fullständigt obegripliga ute i verksamheten. För de saknar polisiär mening. Citaten ovan hör till den kategorin. Så även sådant som den operativ information som gick till polisen i hela landet i början av januari att ”skärpa tillsynen och vaksamheten över religiösa byggnader”. (Efter händelserna i Paris har detta sedan skärpts från tillsyn till bevakning, vilket inte gjorde saken enklare att omsätta i polispraktik.)

Hur ska då rikspolischefen hantera det nya? Ja, om han har, som han själv uttryckt saken, fått nya polisära muskler, måste han ta konsekvenserna av det. Vill han göra något åt brott som kränker grundläggande fri- och rättigheter räcker det inte som för tidigare rikspolischefer att vara ”policyskapande”, tillsätta en styrgrupp, skapa några enheter etc. Han måste innan han släpper ut sina idéer också ha egna idéer om och åtminstone början till lösningar som anknyter till polisens uppgifter: Vad innebär det föreslagna för ordningsverksamheten, vad innebär det för att utreda och beivra brott etc.? Vad gör vi redan och vad är det nya? Vad innebär det polisiärt om jag säger detta?

Kort sagt rikspolischefen måste börja tänka, tala och agera som en polischef. Vakta sin tunga vad gäller management- och politiskt språk. Se att inte allt går ut på att ”ge signaler”, ”ta större plats i dialogen”. Låta den slumrande juristen inom honom vakna. För att den sover är tydligt när man kan skriva så här i DN och på Polisens hemsida:

”En gemensam definition av hatbrott har tagits fram i samverkan med Brottsförebyggande rådet och åklagarmyndigheten.”

Som tur är definieras vad som är ett brott fortfarande i lag och inte av Brå med flera. För det tokiga blir om poliser på fältet börja tro att det som sägs i citat som dessa är sant, eftersom rikspolischefen har sagt det, att verkligen Brå med flera har en ny definition av vad ett hatbrott är.

Avslutningsvis: Dan Eliasson, för att uttrycka det enkelt, du måste bli mer sheriff och mycket mindre politiker! I annat fall kan det här gå riktigt illa.

Please like & share: