Om vi bara hade …

Warning: Undefined array key "sfsi_rectfb" in /customers/0/e/1/polisprofessorn.se/httpd.www/wp-content/plugins/ultimate-social-media-icons/libs/controllers/sfsiocns_OnPosts.php on line 219

Debatten om de 55 utsatta områdena som jag skrev om i mitt senaste inlägg går vidare. Som bekant är kom en artikel i Forskning och framsteg av Henrik Höjer om de kriminella gängens makt. Det föranledde en signerad ledare  i DN av Erik Helmersson där han kräver omedelbara åtgärder.

Det är bra att frågan uppmärksammas. Även om jag tycker att ordet ”enklav”, som används i Höjers artikel, är lite väl starkt. Sedan har jag alltid ställt mig tveksam till det som i det närmaste har blivit en vandringssägen om hur det gick till när gängen kom till Sverige. Att alla problem går att spåra tillbaka till ”det stora mistaget” att vi inte tog mc-gängen på allvar när de etablerade sig.

Det är lika klyftigt som att säga att vi nog hade kunna stoppa globaliseringens följder om vi bara hade behållit den restriktiva penning- och finanspolitiken under 1980-talet.

”Om vi bara hade …”-tanken leder också till en förenklad bild av hur problemet ser ut idag.

Det klokaste och bästa som skrivit i Sverige om gängen är Amir Rostamis licentiatsavhandling Tusen fiender. Där kan man läsa detta kloka, resultatet av hans gängledarstudie:

Resultatet från gängledarstudien visar att gängledarskap inte är en monolitisk enhet, utan ett mångfacetterat fenomen som inte bara kan förklaras med hjälp av det kontextuella, såsom social marginalisering. Gäng och gängledarskap är skiftande och komplext och kräver individuella orsaksförklaringar. Dessa orsaker kan vara allt från politiskt motiverade mål, ekonomisk anpassning, pragmatiska överlevnadsfärdigheter, eller rent av en revolt mot samhällets etablerade normer och värderingar. En av de viktigare slutsatserna från gängledarstudien är att kriminalitet har en underordnad betydelse för majoriteten av gängledare. Det är andra krafter och faktorer som motivera dessa individer att ingå i och leda ett gäng. Ledarna ser istället kriminalitet som ett medel att uppnå egna individuella mål, vilka de nu än månde vara. Gängledarnas individuella mål och ambitioner och drivkrafter skiljer dem åt som ledare, och individualiserar i sin tur gängen.

Please like & share: