Bovarnas skräck

Ekots lördagsintervju, Dan Eliasson kallades bovarnas skräck i förhandsreklamen. Frågan är bara om bovarna blev rädda när de hörde honom? Knappats.

Dan Eliasson fortsätter att tala policyspråk, politikerspråk. Kanske inte konstigt, han har varit nära politiken och exempelvis varit statssekreterare. Men han har också varit myndighetschef i många år men ränderna verkar inte gå ur från politikertiden. Han lovar mycket och någon gång kommer han, som det heter, få ”äta upp” allt detta.

Det är framtiden som Dan Eliasson intecknar, när han lovar, vilket är typiskt för policyspråk. En policy anger en inriktning, en färdväg och en önskan att uppnå något. Det är politikens speciella språk. Från politiskt håll kan, ska, man formulera mål, som; ”Minskade luftförorening”; ”Ökad social välfärd”, ”Minskad brottslighet”. Men en policy säger inte hur målen ska uppnås. Den säger inte heller något om konsekvenserna om den inte realiseras.

En myndighet kan inte hålla sig på policynivån enbart. För en myndighet handlar allt om att realisera målen, allt om just konsekvenser.

Uttryck som ”närmare medborgarna”, ”vara synlig i lokalsamhället” är exempel på policyspråk. Precis som Naturvårdsverket inte bara kan prata om att luftföroreningarna ska minska kan inte Polisen bara tala om minskad brottslighet och ökad trygghet.

För det är när det kommer till realiseringen av målen som det brister. På journalistens frågor under lördagsintervjun om hur allt det fina ska uppnås svarar Dan Eliasson en och samma sak: ”Jag har fått mer makt”. Han talar om ”helt andra styrförutsättningar än tidigare”. Varje problem ska tydligt också attackeras från toppen genom att tillskjuta resurser. Ännu har vi dock inte fått veta vilka dessa resurser är. För vid en Brå-konferens förra månaden lovade Dan Eliasson generöst bort hälften av sina resurser till kommunerna i någon sorts samförvaltning. Det verkar som om dubbelinteckning håller på att ske och att ingen realism finns bakom löftena. Längre fram på denna sida ska jag göra en liten räkneövning för att visa hur ihåligt detta tal om ”trycka ut resurser” och ”tillskjuta resurser ” är.

Man önskar att Dan Eliasson kunde skaka av sig oket från utredaren Nils Öberg, genomföraren Thomas Rolén och deras politiska uppbackning i form av Beatrice Ask. Sluta tro på att centralisering, ökade muskler till rikspolischefen etc. ska lösa allt.

När han blev konkret under intervjun blev det tyvärr fel. Som det han sa om de 55 utsatta områdena. Jag får återkomma till de i ett till inlägg här på sidan. Men jag tror inte att varken de som tidigare jobbade vid Rikskrim eller idag vid Noa kan ha blivit särskilt nöjda. För att inte tala om pratet om barn som anmäler sina mödrar vid jul och örnar i brottsstatistiken. Talande att när saker ska konkretiseras så blir det fel.

Nej, jag tror inte bovarna blev särskilt rädda när de hörde Dan E.

Han hade kunna gå en annan väg i sina svar, professionsvägen. Lyfta upp polisprofessionerna, hur de ska stärkas utvecklas och stödjas istället för att spegla sina egna nya sköna muskler. Mer om detta inom kort.

Please like & share: