Är det tragiskt eller komiskt?

Nu har jag grävt färdigt. Mödorna redovisas längre fram i bokform.

I tidskriften Publikt, som ges ut av fackförbundet ST, kan man läsa att under årets första tre månader har Kriminalvården dragit på sig 300 000 kronor i förseningsavgifter och 75 noteringar hos Kronofogden. Orsakerna sägs vara att det mesta av administrationen flyttats från regionkontoren till huvudkontoret och ett nytt servicecenter. Ett exempel på administrativ centralisering, som jag skrivit om här tidigare.

Kriminalvårdens kostnader, sägs det i artikeln, har aldrig varit högre trots att man nu har färre klienter än tidigare. Men myndighetens ekonomidirektör, Charlotta Gustafsson, hänger inte läpp för det. På journalistens frågor ger hon svar som skulle passa mycket väl in för en ekonomidirektörs svar i Grönköpings veckoblad för Grönköping. Vi har kontroll på problemen, menar hon och fortsätter:

– Vi måste ha lite tålamod helt enkelt. Det gäller både oss som jobbar här och regeringen och riksdagen, säger hon.

Leverantörerna då, undrar journalisten, ska de också ha tålamod?

– Våra leverantörer får ju kompensation med dröjsmålsränta och förseningsavgifter.

Sedan drämmer hon till ordentligt, angående att omorganisationen inte lett till lägre kostander.

– Syftet med omorganisationen har inte varit att sänka kostnaderna utan att skapa en högre effektivitet med bättre långsiktighet och enhetlighet.

Det är bra Charlotta, på dem bara, de som inte förstått vitsen med administrativ centralisering! Effektivitet har inget med ekonomi att göra utan hör ihop med höga sköna värden som långsiktighet och enhetlighet. Bärande idéer också för sådana kostandsoeffektiva system som planhushållning, för att ta ett exempel.

Kanske borde man i linje med detta också ändra på talesättet inom sjukvården angående patienten som dog vid operationen. Det borde idag heta. ”Patienten dog men administrationen lyckades!”

En sak undrar jag bara, om inte hela den här grejen med försenade betalningar för Kriminalvården inte är ett genidrag från den ständigt geniale generaldirektören Nils Öberg.

Staten är som bekant ”ett”, odelbar. Därför kan statliga myndigheter inte ingå avtal med varandra. Man kan inte ingå avtal med sig själv. Skulder och tillgångar är också enligt denna logik något som tillhör staten som helhet.

Kronofogden är ju en del av staten, samma firma så att säga som Kriminalvården. Vore det därför inte enkelt för Kronofogden att istället för att bege sig till Kriminalvården för att driva in skulden helt enkelt göra en utmätning på sitt eget kontor?  

Eller är det så att Öberg har kommit på ett genialt sätt att komma förbi budgetsystemet? Man bränner alla pengar och hamnar hos kronofogden. När denne sedan ska göra utmätning finns inga pengar kvar utan han får gå till någon annan del av staten för att få in dem.

(Ja, ja, jag vet att det finns en del formella luckor i det jag säger som att kronofogden inte kan göra utmätningar hos staten.)

 

Please like & share: