Vad vi har att lära av en dysterkvist

Igår återvände jag till min skapelse Centrum för polisforskning, som jag lämnade för två år sedan, för att delta i ett seminarium om extremism. Helene Lööw talade om vitmaktmiljön och Mohammad Fazlhashemi om jihadister.

Det fick mig att tänka på historia. Det finns olika synsätt på historien. För den dyker upp hela tiden när högerextrema och jihadister diskuteras. Vi har till att börja med det naiva synsättet att se på historien som en resa mot ett mål där saker och ting blir allt bättre och bättre. Sedan har vi de som poängterar cykler, att allt upprepas, kommer tillbaka med jämna mellanrum. För att förstå idag måste vi förstå igår och genom att göra det kan vi hantera idag. Historikern och den insatte blir därmed auktoritet.

Det finns dock ett annat sätt att se på historien och dess gång. Det utgår från att det finns det som är relativt konstant, trögflytande, och sedan finns det sådant som är mer flyktigt. Till det konstanta hör handlingar och procedurer. Det flyktiga är syften, ändamål och idéer som vi kopplar till det mer konstanta.

Ser vi extremismen från det här senare synsättet kan vi konstatera att människor i alla tider har mördat, skändat, våldtagit, stulit, bedragit. Handlingarna, procedurerna är relativt likartade. Tyvärr tillhör detta det konstanta. Sedan kan man till dessa avskyvärdheter koppla syften, ändamål och idéer. Men dessa skiftar, har inte samma konstans som handlingarna och procedurerna.

Diskussionerna om extremism och jihadism håller sig ofta uppe på nivån av det flyktiga i form av syften, idéer och ändamål. Under seminariet dök dock frågorna om det konstanta upp. Det var mer luttrade poliser som frågade, men det är ju samma människor som ena dagen slåss för det ena och nästa dag slåss för det andra? Det enda konstanta är att de gillar att slåss och använda våld.

I stort sett går det ju att koppla vilket syfte, vilket ändamål eller vilken idé som helst till att mörda, skända, våldta och bedra.

Den som lanserade tankesättet med skillnaden mellan det trögflytande och det flyktiga var Friedrich Nietzsche (1844 – 1900), filosof och riktig dysterkvist. Bortsett från det senare tror jag att hans synsätt har mycket att lära oss när vi diskuterar dagens förskräckligheter och vår förtjusning vid att hänga fast vid det flyktiga och inte vilja se det konstanta. Genom att gör det vidtar vi nog också många gånger fel åtgärder. Mer om detta längre fram på denna sida.

 

Please like & share: